I have lived in Oslo for almost 13 years now, but this is the first year I really miss celebrating "midsommar" with my family and friends back home. In a state of utter bitterness and moderate midsummer depression, I wrote this poem. I've called it "glad midsommar?".
En midsommarkväll utan snaps, utan sill,
Utan solen som skiner, potäter i dill,
I ett land utan stång, utan gul-blåa fanor,
Vad tar man sig till, utan dessa små vanor?
Ett tips är att låtsas, att fredagen denna,
Är långt ifrån festlig, ja faktisk erkänna,
Att Norrmännen inte har koll på nånting,
Det enda de kan är ju oljeborring!
Men bitter och sur för ju inte till gott,
Jag väljer ju glädje, jag mår faktiskt topp!
Jag tar mig en tur till de östlige strök,
Där vinet ju flödar, i spanskt tapas-kök!
Ni finner mig böjd över mustigt rött vin,
aioli, chorizo, iberico-svin,
i loppet av kvällen är midsommar glömt,
och festen jag missat är nästan som drömt.
Vilken helfestlig och samtidigt lagom deppig midis-dikt lille-Mill! Vi saknar dig som tusan i Nyhamn! Massvis med midis-kärlek till dig kära syster!
ReplyDeleteHa ha ha :) Jag önskar att jag kunde firat med er i Nyhamn, höj glasen och ta en skål för mig, jag saknar Er, jag saknar DIG ! Hälsa alla! <3
DeleteHittade precis din klockrena dikt Millis! Inte visste jag att du var poet! Nästa midsommar är det du som kommer till Gallhålan och firar på typiskt Svensk-manér! Välkommen! :D
ReplyDelete